Idag skulle jag egentligen skrivit ett glatt inlägg om hur bra träningen gått i helgen men det får vänta.
Fick ett riktigt tragiskt telefonsamtal idag, kan fortfarande inte förstå att du är borta. Och vet inte när jag kommer komma till insikt med att det faktiskt är så att du är död.
Alla fina minnen, våra idiotiska och roliga saker vi gjort. Trodde dock inte att vi skulle klicka så pass som vi gjorde, men jag är otroligt glad över att jag hade fel uppfattningar om dig. För sen fick jag en otroligt fin vän.
Vi hade så himla roligt ihop. Låten som finns i början av inlägget gick på repeat hemma hos dig när vi satt och hade våra fina samtal. Gavin DeGraw var vår favorit, vi gick på konserter och sjöng med i varje låt. Kunde varje ord i alla texter. I skolan jävlades vi med målarläraren, gick på nymålat golv fast han precis sagt åt oss att ta en omväg om vi skulle ut på lastkajen för att röka. Men vi trotsade, det fick vi äta upp sen, läraren jagade oss genom hela verkstaden och vi fick gömma oss och försöka hålla asgarvet tillbaka. När vi gick till affären och köpte med oss allt onyttigt vi kunde och satt i vårat bås och gömde oss från alla. Det finns så många minnen. Skulle kunna skriva en bok om allt vi gjort.
Fina du. Varför?
Alla våra filmkvällar. Jag fick uppleva filmen ”Dagboken” med dig, hur vi satt en halvtimme helt tagna och tysta av filmen. Våra kvällar vi bakade, drack kaffe, pratade skit. Ångrar nu att vi inte umgåts lika mycket som på den tiden. Usch vad jag lider med din mamma och syster.
Vi pratade för inte så längesen, vi skulle ta en fika. Känns som om det här är ett stort jävla skämt som inte alls är roligt.
Skönt att det här jävla skitåret snart är slut, är less nu. För mycket har hänt det här året.
Men fina du, hoppas du har det bra där uppe. Du ska vet att du är saknad.
