När allt känns skit rent utsagt så är det en liten tös som alltid försöker muntra upp en. Försöker slicka bort tårarna som rinner, sätter sig tätt intill så man kan gosa in sig i pälsen, hämtar en leksak som hon sedan lägger i mitt knä och använder den där “under luggen” blicken i hopp om att jag ska bli på bättre humör. Sån kärlek växer inte på träd. Mitt lilla röda hjärta.
